Onsdag 31 Maj

      Jag vet att jag skriver det i var och vartannat inlägg, men jag kan inte låta bli att förvånas över hur stor vår lilla prinsessa har blivit!
Nu sov vi hemma efter en vecka hos mina föräldrar och jag vaknade strax innan halv tre av att det låter i baby-watchen, så jag förstår ju att Vilma är vaken.
Efter en liten stund kommer hon in i vårat sovrum, klättrar upp i vår säng och lägger sig raklång längs fotändan.
Men där kan hon ju inte sova utan att få en fot i ansiktet.
Så jag lägger henne mellan oss och märker då att hon tagit med sig ett av alla hennes gosedjur hon har i sängen.
Så himla duktig, hon vaknar och går självmant in och lägger sig utan att försöka väcka oss!
Nu är det inte varje natt som funkar såhär smidigt, det händer såklart att hon drömt och vaknar upp jätte ledsen och sitter kvar i fotändan på sin säng.
Men ändå!?
Blir så imponerad, hon börjar verkligen bli en självständig liten människa.
Alltså, inte självständig på så sett att hon skulle klara sig själv.
Men jag tror ni förstår var jag menar…?

       Dagis har och är verkligen toppen för henne! 
Hon älskar det och på helgerna går hon runt och ropar ’’Ninnie’’ och ’’(h)ooora’’.
Jenny(x2) och Nora, hennes förskolepedagoger. Hon tycker väll att det är dags att åka till dagis efter två dagar med mamma och pappa ;). 
Talet däremot går lite trögare.. eller nej det ska jag inte säga för hon pratar och gör sig förstådd på ett helt annat sett nu. MEN, 95% av hennes ordförråd är två-bokstavigt. 


Ma = Mat
Ma = Napp
Ma = Banan
Ba = Sebastian
Ba = Bada
Ba = Bajsa
Bo = Boll
Pi = Pinne

Osv. Osv…. dom ord som hon egentligen säger helt, utan hej, tack, mamma, pappa och några namn är TITTA PIPPI, vad annars!? 

Hur som helst så hoppas jag att hon snart lär sig att man måste säga hela ordet…
Hon känns så himla tidig rent motoriskt, fysiskt och logiskt sett.
Men talet.. nja, det är hon inte så sugen på att briljera med.
Men å andra sidan, när hon väl börjar prata rent och fullt ut så lär det gå som en kulspruta utan stopp.
Blir nog aldrig tyst då istället ;).

Ett år sedan när vi hälsade på Leila, liten plutt! 

 
0 kommentarer

Vardagsstressen

      Jag vet inte hur, men allt jag gör, ska göra eller planerar att göra händer under stress.
Tänkte på det igår morse när jag hade lämnat Vilma på dagis.
Som jag såklart stressade iväg till för att hinna lämna henne innan 08.00 - Varför stressar jag? Det behövs inte.
Men ändå så gör jag det.
Och hela dagen fortsatte under samma stress.
Jag börjar egentligen inte förens klockan 09.00 på Måndagar (och Onsdagar) så jag passade på att åka hem och byta om eftersom jag inte hade en matchande tröja hemma hos mina föräldrar.

Men jag stressade ändå både hem och iväg för i mitt huvud känns det fel att komma till jobbet klockan nio.  
Klockan var då strax efter åtta…
Nu är tanken dessutom att jag ska lämna Vilma närmare nio dom dagarna när jag börjar senare och att jag ska åka direkt till jobbet, men veckan hos mina föräldrar har blivit ett undantag för allting känns det som.

      Hur som helst, på lunchen stressar jag hem för att gå ut med hundarna och slänga i mig lunch.
Får sms om att jag har ett paket att hämta, så jag skyndar mig upp till centrum och kommer på att jag måste köpa en morsdagpresent till mamma också. Så skyndar först in i en butik, som tur är vet jag vad jag ska köpa men det är en j*vla tant före som ska betala med mynt. 
Sedan stressa vidare till posten för att hämta ut ett paket för att sedan köra som en dåre till jobbet.
Men jag hann, maxade lunchen kan man ju säga i alla fall.
   Efter jobbet så fortsatte stressandet. 
Hämtade upp min bror för att skjutsa honom till affären så han kunde köpa blommor till mamma. 
Sedan hem igen, gå ut med hundarna, packa ihop våra grejjer som drällde överallt och sedan städa villan.

När jag sedan kommer hem (efter två vändor ut i bilen för att få med allt skit) är det kaos i lägenheten för att dom skulle installera fiber. Dumpa allt på köksbordet för att sedan åka vidare och veckohandla.
Kom sedan hem och efter att jag slängt i mig middag, som jag såklart köpte med mig för jag inte ville ställa mig och laga mat klockan halv nio, var det bara att börja plocka och sortera all tvätt och prylar vi haft hos mina föräldrar.
Sedan hade ju Vilma och Nicklas stökat ner lite hemma, så det var bara att börja plocka det också.

 
Och ja, det är väll kanske egentligen så som en normal dag ser ut för många och har man fler och större barn så ska man säkert skjutsa till träningar osv. 


Men det är inte ett gnäll inlägg över att det är mycket att göra.
Absolut inte.
Det kallas inte vardagspussel utan anledning.
Men, den här överhängande stressen.
Att aldrig hinna eller räcka till.
Jag känner ju att den är ohälsosam. 
Även om viss stress är bra och alla dagar absolut inte är såhär, så tänker jag att – Jag måste meditera.
Men sedan tänker jag att nej jag hinner inte.
Kan inte sitta still, andas och absolut inte tänka på någonting alls. 
Och jag vet att det är då man kanske ska meditera.
Men det går inte.
Inte där och då.
 

Funderar däremot på om jag ska testa att meditera i bilen efter jobbet.
Det är inte optimalt, jag vet. Och såklart inte när jag kör, haha!
Men det är då jag kan slappna av.
Innan jag startat och stressar hem ;-).  

Bildresultat för meditation hinduism

0 kommentarer

Måndag 29 Maj

      Måndag igen efter en lång helg (eller … lång om man inte jobbade i fredags) som bjudit på strålande sol. Eftersom vi den senaste veckan bott hemma hos mina föräldrar har vi passat på att grilla, det är verkligen en av de saker som vi kommer utnyttja till fullo i nya radhuset.
Även om vi faktiskt får ha gasolgrill på balkongen så är det inte samma sak.
Kolgrill ska det vara.
Och en själv som är uppvuxen på grillat har precis börjat uppskatta det igen.
När jag bodde hemma var det ”vardagsmat” eftersom min pappa är en av dom få som grillar året runt.
Oavsett väder och vind.
   Men nu, eller ja, sedan vi hade huset i Riddarhyttan egentligen är det en helt annan sak.
Totally looove it!
Haha, så vi vänta tills grill-säsongen är över och köpa oss en riktigt bra grill.
Inget billigt skit som går sönder av att stå ute.

      Meningen var ju inte nu att det här skulle bli ett helt inlägg om grillar. Hade tänkt mig på en liten update om helgen… I lördags morse så skjutsade jag Nicklas till Solvalla, Elitloppet stod på hans schema. På mitt och Vilmas stod det – kaffe och pippi på dom sju haven hemma hos Leila och Robin.
Sedan efter vilan passade vi på att äta mellis i mamma och pappas trädgård.  
Guuud vad jag saknar att ha en trädgård.
I radhuset så är hela framsidan täckt av trall, vi är oense men jag vill bryta upp mestadels allt och lägga nytt gräs om det under är skadat…
Nicklas vill inte.
Såklart.
Men han borde lyssna på mig.
Han vet att jag har ett öga för inredning och design, haha!
Om jag bara får tid på mig, hatar att behöva stressa fram något.

     Nåja. Vi får se vad som händer. Förmodligen får jag min vilja igenom.
Annars surar jag tills jag får min vilja igenom ;-). 

 
 
0 kommentarer