10 Oktober

      I lördags hade Nicklas kompisar planerat en svensexa för honom så jag hade planerat att äntligen få träffa Elin och Pheonix. Trots att det ös regnade exakt hela helgen så tog vi ändå en skogpromenad efter frukosten i söndags. Skön helg och jag måste erkänna att jag saknar att ha Elin nära, allt är så enkelt med henne. 
Nu måste bara jag lära mig att köra till henne också ;-). 
 
0 kommentarer

Fredag 6 Oktober

      Vi har förändrat våra morgon rutiner hemma, och än så länge känns det som om det är till det bättre. 

Nicklas har börjar jobba kl 06, istället för 08-08.30, vilket i sin tur gör att jag inte förväntar mig någon hjälp från honom. Vilket tidigare alltid var ett problem som skapade stress och bråk då jag ansåg att om han ändå var hemma kunde han hjälpa mig med Vilma istället för att sitta på toa eller sova i 45 minuter. 
   Nu sover Vilma oftast 15-20 minuter längre än mig vilket brukar räcka för att jag ska hinna färdigt med det mesta. 
Så idag hann vi till och med titta på lite Musse Pigg tillsammans innan vi åkte till förskolan! 


0 kommentarer

Inflyttningsfest på Grantoppen

      På schemat för gårdagen stod – inflyttningsfest i radhuset.
Målet var såklart att vara färdiga med renoveringarna till dess och hade det varit så hade det varit en dröm. Nu har vi, sedan ungefär en månad tillbaka, fastnat i renoveringen av Vilmas rum. Det blev för mycket, allt måste ner och allt måste göras om på en nivå som vi visste skulle bli tuff, men det tog musten ur oss. Så vi stängde dörren och nu har den varit konstant stängd sedan dess.
Vi måste ta tag i det, det skulle verkligen vara en sten som skulle försvinna då. Men ja, inte idag.

      Inflyttningsfest var det ja. Och trevlig var det, om än väldigt stressig för min del. Det känns som att jag var i min egen bubbla och bara stressade. Jag hann knappt prata med Arilds eller Isabellas föräldrar innan jag var tvungen att åka hem till mina föräldrar och lämna Vilma.
För att vid 18-tiden hade jag utlovat bål/drink enligt inbjudan.

      Så jag körde hem Vilma, mötte upp Johan och åkte tillbaka.
Mötte då mina älskade ’’barnfamiljs-vänner’’ på parkeringen och växlade några snabba ord, det hade blivit mer eller mindre kaos så att dom hade bestämt sig för att åka hem innan middagen.
Så mitt stressande att få maten färdig i lagom tid var förgäves, skämtåsido. Men jag fick så dåligt samvete! Och efter det bestämde jag mig för att INTE stressa mer den dagen. Och det gick sådär. Helt ok ändå för att vara mig ;-).

      Alkoholen flödade, mitt mål var att supa ner alla så att dom inte märkte att det var Många av våra närmaste vänner som hoppat av, tappade räkningen på hotshots och tequila.
Det var såklart tråkigt att varken Nicklas närmaste/äldsta eller mina närmaste/äldsta var med, men det var väldigt lyckat ändå. 

 
0 kommentarer