17 April

      Fredag den 13:e gav fredag den 13:e ett ansikte detta år. 
Tyvärr gick min mormor bort efter en kort tids sjukdom och även fast vi visste att det skulle ske så var det ändå så långt borta i min värld.
Att jag var själv med Vilma hela helgen var både på gott och ont, jag hann aldrig reflektera och stängde känslorna ute för att inte påverka henne. Jag beställde hem en bok som heter uppe bland molnen som handlar om döden som vi tänkte läsa för henne innan vi säger något.
Jag är så rädd för att säga det till henne och man måste verkligen tänka på vad man säger så att hon inte blir rädd, exempelvis för att sova eller bli sjuk. 
I alla fall, vi umgicks mycket med min familj, vilket vi gör annars också, men jag är så himla glad att jag har min familj som alltid finns där och inte låter mig vara ensam💜 
   Vi passade på att vara ute mycket i det fina vädret och jag tror att D-vitaminen gjorde gott. 
Allt kändes inte lika mörkt och jobbigt. 
 
      Jag är så otroligt tacksam över vad livet gett mig.
Men samtidigt så är jag så himla ledsen över vad det tagit ifrån mig.
Jag vet att livet har sin gång och jag försöker att leva i nuet.
Men när det händer så blir man återigen påmind om hur kort livet är.
Just nu vill jag bara gömma mig under en sten och stanna där.
Men jag vet att det kommer bli bra.
Jag kommer tids nog bara att ha alla fina minn en kvar.
Inte idag.
Kanske inte imorgon .
Men tids nog.
Och jag vet att du alltid finns med mig, finns med oss.
 
Men just nu är det nog någon som skulle behöva läsa uppe bland molnen eller adjö herr muffin för mig. 

 

Bilder från helgen: 

 
0 kommentarer