13 Febeuari

      Ju äldre jag blir ju viktigare blir rutiner för mig, alltså inte i någon överdrift men för att jag ska få saker att funka utan att stressa sönder. Exempelvis morgonen, samma visa varje morgon. 
Och med en annan liten människa som också ska bli redo för dagen utan att bli på dåligt humör så är jag nu glad att vi "äntligen" kommit in i rätt rutin. 
Hon är lite som jag och det märkte jag redan när hon var liten bebis, åt och sov hon på ungefär samma tider så funkade allt toppen. Men somnade hon inte eller åt inte som hon var van vid mer än ett par dagar på rad blev allt kaos. Det är något som man som förälder märker av och även fast hon ibland kunde vägra sova och hon kämpade emot så visste jag att om jag inte fick henne att somna skulle resten av dagen också gå i stöpet. 
Just sömn är likadant nu, även fast hon är mer än 2 år så sover hon middag varje dag, gärna flera timmar. Som när Elin och jag var ute i skogen för några veckor sedan och började gå tillbaka till bilen lagom till Vilmas sovtid så började hon gråta och ville ligga ner i pulkan.
5 minuter senare sov hon i pulkan. 
Eller som i helgen när Nicklas och jag drack kaffe efter lunch framför tvn och Vilma sitter i mitt knä och somnar sittandes...  jag säger det bara - rutiner! 😂

Men det som fick mig att tänka på dessa rutiner är morgonens incident. 
Jag skulle göra kaffe, men filtret var slut. 
Alltså, jag älskar min man. Men jag blir så irriterad att han inte säger till när han tagit sista filtret när han vet att jag ska handla samma dag. 
Nu går det ingen nöd på mig för jag måste erkänna det själv men jag är bra på att lösa problemen. *vadå självgod* 

Meningen med detta inlägg - vet inte 😉
Och nu ska jag dricka dagens andra kopp. 
So long! 
(null)

0 kommentarer