Fredag 18 Maj

      Jag har bestämt mig för, att på obestämd tid, sluta blogga.

Känner inte att jag får ut så mycket av det för tillfället och jag känner inte heller att tiden räcker till.

Vilma är dessutom så pass gammal att jag inte längre vill göra henne "offentlig" hon är snart så stor att hon kan bestämma själv om hon ska finnas på internet.

   Jag tycker det är viktigt som förälder att bevara sitt/sina barns integritet.

 

Kanske tar jag upp bloggandet snart igen eller så dyker det upp några enstaka inlägg då och då.

 

Tiden får utvisa.

 

Ha det gott så länge. 

(null)


0 kommentarer

En uppdatering

      Det blir inte jätte många inlägg för tillfället, men jag försöker att hålla mig sysselsatt.

I morgon är det begravning för min mormor och jag vet inte hur jag ska hantera det.

Jag vill inte hantera det.

Jag förtränger det och det känns som om nästa gång vi har söndagsmiddag så kommer hon att vara med precis som vanligt.

Men jag vet innerst inne att det aldrig kommer att hända.

Samtidigt som det skulle vara det mest naturliga.

Stundvis kan jag inte ta in att hon faktiskt är borta och aldrig kommer tillbaka.

   Men på kvällarna eller när jag sätter mig ner och tillåter mig att tänka så känner jag bokstavligen talat hur jag får tryck över bröstet och allting blir mörkt och jag bara vill gå in i mig själv med mina tankar och få sörja. 

I tisdags så var jag till hennes lägenhet tillsammans med mamma för att gå igenom lite lådor med saker och när jag satt på hennes säng så slog det mig att det var där hon dog.

Jag satt på sängen som min älskade mormor dog i.

Efter det satt jag inte på sängen, obehags-känslan gjorde sig påmind och innan hon dog var jag rädd att bilden jag skulle ha av henne skulle vara den sista tiden då hon var sjuk och svag.

Men det stämmer inte.

   Bilden jag har kvar av henne är den bästa.

Och det gör det ännu värre.

Ett av mina ’’life goals’’ var att min mormor skulle vara med på vårat bröllop och det var hon.

Vi hade köpt gåvor till våra gäster och mormor hade fått en av ljuslyktorna, vilken även jag alltid hade på köksbänken.

Fram tills för någon månad sedan och min ljuslykta åkte i golvet och gick i tusen bitar.

Så när mamma och jag var i lägenheten och jag såg att hon hade ljuslyktan i vitrinskåpet så bröt jag ihop.

På något sett såg jag det som om att min ljuslykta gick sönder och att mormors ljuslykta som jag nu fått ta över, för alltid kommer att påminna mig om att hon faktiskt var med.

 

      Jag hade aldrig döpt min dotter efter min mormor eller tatuerat en Linnea-blomma på handleden om inte mormor varit som min andra mamma. Den enda vuxna människa som alltid funnits i mitt liv förutom mina föräldrar. Som man som för övrigt som tonåring alltid gärna hatar, åtminstone ogillar väldigt, väldigt mycket.

Men aldrig mormor.

Hon bara var där och för mig skulle hon fortsätta att alltid vara där.

Men jag vet att hon har det bättre nu.

Jag vet att hon äntligen fått återförenas med morfar.

Men hon fattas mig.

Och kommer alltid att göra.

(null)


0 kommentarer

Valborg i skokloster

      Igår när vi vaknade var det, tack och lov, sol! 
Så efter frukost gick jag ut och började målartvätta medans Nicklas tog hand om Vilma. 
När jag sedan spolat av och allting torkat var det bara att börja måla första vändan, det kommer däremot behövas minst ett lager till men när vädret tillåter vet jag inte. 
Det regnar ju idag igen. 
 
   På eftermiddagen rullade vi mot Skokloster för att fira Valborg tillsammans med familjen Lingström. 
Paulina hade bakat både smörgåstårta och äppelpaj som båda var Så goda 😍 
Vi tittade på brasan och hade en allmänt trevlig dag. 
När klockan närmade sig 23.30 kände vi att det var dags att rulla hemåt och på väg hem såg vi både två stycken rådjur, en hare och en grävling på vägen! 
Inte varje dag man stöter på en grävling liksom 😂 
Speciellt inte i stockholm. 
 
0 kommentarer